16/6 NY FORSKNING VID SLU PÅVISAR

Genetiska orsaker till juvertumörer

Olika former av cancer är i dag en av de vanligaste dödsorsakerna hos hundar. Men såväl diagnostik som metoder att behandla cancer hos hund och katt har utvecklats dramatiskt de senaste åren.

Veterinär Patricio Rivera har i sin doktorsavhandling vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, identifierat olika riskfaktorer för utvecklingen av juvertumörer hos hund. Bland annat finns det genetiska orsaker som bidrar till att sjukdomen bryter ut hos vissa raser, som springer spaniel, dobermann, boxer och schäfer.

Även om forskningen har fokuserat på hur juvertumörer utvecklas hos hundar, har den mänskliga kopplingen funnits med i flera av hans studier. Juvertumörer hos tikar är tre gånger vanligare än förekomsten av bröstcancer hos kvinnor. Patricio Rivera fann att kastrering minskar risken för juvertumörer, samt att hundens ålder vid diagnos och typ av juvertumör påverkar hundens överlevnadstid.

BÅDE MÄNNISKA OCH HUND

Genom att studera de tio gener som orsakar bröstcancer hos kvinnor, har han funnit att de två vanligaste generna hos människa, BRCA1 och BRCA2, även bidrar till risk för juvertumörer hos tikar av engelsk springer spaniel.

Hos hundarna hittade han också en variant av en gen, så kallad haplotyp, kopplad till immunförsvaret som hade en skyddande effekt mot juvertumörer. Tikar av engelsk springer spaniel som bär på detta anlag har mindre risk att utveckla juvertumörer än andra inom rasen.

- Min förhoppning är att forskningen i längden kan ha betydelse för såväl kvinnor som tikar när det gäller diagnostik och behandling, säger Patricio Rivera. Ju tidigare man upptäcker tumörerna – desto bättre prognos innebär det för överlevnad. Precis som kvinnor själva bör känna igenom sina bröst, rekommenderas hundägare att regelbundet känna efter om tiken har några knölar.

SÅVÄL GODA SOM ELAKA

Juvertumörer är den vanligaste typen av tumörsjukdom hos tikar, vilket främst förekommer hos medelålders och äldre. Drygt 50 procent av tumörerna är godartade och sprider sig inte till andra delar av kroppen. De elakartade har däremot en potential att sprida sig och bilda dottersvulster i andra organ och vävnader. Tiken får ofta tumörer i flera juverdelar samtidigt och dessa tumörer kan vara av olika typer.

Säkraste sättet att ställa diagnos är via en mikroskopisk vävnadsundersökning (biopsi) av tumören. I regel avlägsnas en elakartad juvertumör genom ett kirurgiskt ingrepp, men prognosen efteråt är mycket individuell och beror bland annat på tumörens karaktär.

Kastrering i unga år, helst innan tiken blir könsmogen, är den mesta radikala och säkra metoden att undvika juvertumörer hos hund. Tumörens utveckling är nämligen beroende av könshormoner. Om tiken i stället får p-sprutor eller annan hormonell behandling under livet ökar däremot risken för juvertumörer.

UNIKT MATERIAL

Patricio Rivera har i sitt forskningsarbete samlat in blodprover från cirka 600 tikar mellan två och fjorton år inom rasen engelsk springer spaniel samt ett antal hundar av andra raser. Genom att jämföra arvsmassan hos sjuka och friska hundar hittade han genvarianter som påverkar risken för juvertumörer hos den aktuella rasen. Dessa prover utgör i dag ett unikt och viktigt biologiskt material som kan utgöra bas för framtida forskning inom området.

I nuläget finns inga genetiska tester som kan påvisa vilka tikar som bär på anlag som predisponerar tikar för juvertumörer, men det hoppas jag kunna forska vidare på, avslutar Patricio Rivera.

 

DISPUTATION

Patricio Rivera, institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU, försvarar sin avhandling Biochemical Markers and Genetic Risk Factors in Canine Tumors fredagen 4 juni 2010.